På Fiffis filmtajm ställs frågan: varför tittar du på film?
Jag ser på film av flera olika anledningar. Jag ser på film för att:
Det är avkopplande.
Det är underhållande.
Få skratta, gråta, bli arg, rädd, upprörd, irriterad, glad, äcklad, överraskad.
Man kan lära sig något.
Man får se saker som man inte får se i verkligheten.
Man får glömma den tråkiga vardagen för ett par timmar.
Jag har inte fått mitt filmintresse av farsan eller morsan, det är något som jag själv har utvecklat. Morsan vet inte ens vem Darth Vader är. Jag har inte läst filmvetenskap, utan är helt självlärd. Jag har sett tusentals filmer genom årens lopp. Jag har mer eller mindre vigt mitt liv till film och det är väldigt få som vet vad film betyder för mig och hur viktigt det är för mig.
Jag har sett ganska många bakom kulisserna-reportage, och har fått en bra uppfattning om hur film spelas in och hur specialeffekter fungerar. Det här har tagit bort lite av filmmagin. När man var yngre så var ett avhugget huvud på film något otäckt, men det är inte lika otäckt när man vet hur de gör det.
Jag vet inte hur mycket pengar jag har lagt ner på mitt filmintresse, det enda jag vet är att beloppet är sexsiffrigt.
Jag vet inte hur mycket tid jag har lagt ner på mitt filmintresse, men om jag hade använt den tiden till seriösa studier, skulle jag säkert vara läkare idag.
Film är mitt vattenhål i livet, och det som får upp mig från sängen varje morgon.
Det korta svaret blir: jag ser på film för att berika mitt liv.
Lina
4 september 2011 03:13
Som jag sa hos Fiffi: fly verkligheten.
Jag brukade ha kul med vänner som levde samma liv som mig, men de skaffade familj och här sitter en annan som en främling. Jag vill vara unga och ha kul, men alla satsar på familjeliv och ungar. Jag som har en liten krets av vänner blir då ensam och få underhålla mig själv bäst fan jag vill och svaret är fly den tråkiga verkligheten med hjälp av film (och serier). Men jag gråter inte för det, jag trivs rätt så bra med mig själv och mitt liv framför teven.
http://afreaklikeme.blogg.se
Lina
4 september 2011 16:48
Nej fy fan. Svenssonlivet är min skräck med ungar och allt som hör till. Då ta jag hellre mina filmer. Men leva lite galet hade ju varit kul någon gång i bland, som jag gjorde innan alla barnen kom in i mitt umgänge.
http://afreaklikeme.blogg.se
Fiffi
4 september 2011 22:19
@Lina:
Måste bara skriva en liiiten kommentar till din kommentar: det går att kombinera en jäkla massa filmtittande med ett för övrigt kul liv OCH svenssonliv med barn. Tro´t eller ej ;)
http://www.fiffisfilmtajm.se
Lina
5 september 2011 04:00
Fiffi: Visst kan man det, men det blir ändå inte som innan när man inte behövde planera. Nu måste allt planeras in i minsta detalj och pratet kretsar till största del om barn. Jag älskar mina vänner och visst är det kul att de har fått smått, för nu behöver jag inte tänka på det. Jag lånar en kort stund för att lämna tillbaka när de blir jobbiga. Skit bra lösning på svensson livet =) Men barn är inget för mig, fördärva min fritid på det viset i 18 år och aldrig få vara riktigt själv. Usch.
Galet Micke, vad som helst. Leva lite farligt och inte behöva tänka hela tiden. Göra det man känner för när man känner för det utan att planera. Det är så jag vill leva. Men jag trivs i min ensamhet, fast jag har nog börjat stänga inne mig själv allt mer sen livet förändrades och det är kanske inte alltid så bra.
http://afreaklikeme.blogg.se
Cameo
5 september 2011 16:36
En stor anledning till varför jag älskar film är att man får besöka så många platser både verkliga och overkliga. Man får vara med om saker som aldrig skulle hända en själv. Mitt filmintresse har dessutom tagit mig till besök i Hollywood och till olika filmstudios.
Erika
7 september 2011 21:36
ja det läste jag! Nog en av faktorerna varför den blir så bra skulle jag kunna tro :)
Fint skrivet också! Tror nog att alla filmfantaster känner igen sig i den texten på något vis :)
http://eerikalarsson.blogg.se